/
Allmänt /
Avdelning 108
Eftersom jag fått ganska många frågor angående vad det är som händer med Olle så tänkte jag prova skriva ner det hela här.
För det första så vet vi/ dom inte riktigt vad det är som är/var fel med vår lilla kille.
Det hela började med att Olle blev förkyld och fick feber under höstlovsveckan.
Pär började med att vara hemma med honom, och jag vabbade från onsdag - fredag.
Under den här perioden var han egentligen bara "vanligt" förkyld, snuvig, hosta, feber osv.
Under helgen gav det sig för Olle och Silje insjuknade, inte alls något konstigt när man har två små barn och det går förkylningar.
Så på måndag var jag hemma och vabbade med Silje som fått hög feber och väldigt ont i halsen. Eftersom Olle blivit frisk, så pass frisk att han kunde gå på dagis, så skickades han på dagis den morgonen.
På em kom han dock hem och var trött och superhängig, klagade på ont i huvudet och fick sedan hög feber.
Sen hade han feber och ont i huvudet tills på onsdagen där det hela eskalerade Olle började klaga på nacken, och började att uppföra sig lite underligt. Han ville inte att man rörde honom på huvudet,nacken, halsen eller vid vänster axel. Samtidigt började han bli väldigt stel i nacken.
På Fredagen hade det gått så pass långt att man inte alls fick ta i han och han "hängde", lutade huvudet åt det hållet där han hade ont och han var svullen vid örat/ käken och ned över halsen, och framförallt så rörde han inte längre på nacken. Den blev som fixerad och Olle vred/ rörde på hela kroppen i stället för nacken.
När han la sig ner tog han sig inte riktigt upp och vi fick inte hjälpa han eftersom det gjorde så pass ont.
Efter rådgivning med 1177 beslutade vi oss för att åka in på Akuten med Olle för att se vad det var som orskade detta.
Väl därinne fick vi komma in och träffa personalen ganska omgående!
Efter mååååånga olika prover, så visade det på HÖGT crp värde, 138, ( indikator på om det finn inflammation eller infektion i kroppen) och någon mer apparat som visade ett icke tillfredställande värde, fortfarande feber samt ett hängigt allmäntillstånd.
Så vi fick komma in i ett eget väntrum för barn för att en läkare skulle få titta på Olle.
Efter en stund kom läkaren och tog fler prover, och man satte en nål i armen, eller venkateter som de tydligen hette, och undersökte Olle mer grundligt, i början letade hon efter symptom eller avsaknad av symptom för att kunna uteslutande några av de absolut allvarligaste diagnoserna som skulle kunna orsaka detta, (hjärnhinneinflammation, påssjuka, cysta/tumör).
Då man inte kunde hitta något som tydde på ovanstående, men heller ingen egentlig orsak till Olles tillstånd, då både halsen, halsmandlarna, trumhinnor, slemhinnor, lymfkörtlar och fan och hans moster såg bra ut, men han ändå hade både feber, och hade haft en längre tid, och han var svullen å hade uppenbart väldigt ont i halsen/nacken, och han hade en alldelses för hög snabbsänka, så beslutade läkaren att Olle skulle få en alvedon till att börja med för att få ner febern, samt att antibiotika skulle sättas in omgående och intravenöst och att vi skulle bli inlagda på barn och få sova kvar över natten. Tanken var en natt till att börja med, men hon spekulerade i upp till en vecka!
Detta för att hon ville att vi skulle träffa en till barnläkare dagen därpå och för att sätta prio på att få ner hans crp-värde! Klockan var nu över 22.00 på kvällen och både mamman, pappan och gossebarnet började känna sig ganska matta i pälsen, hutlöst trötta och hungriga!
Väl uppe på avdelning 108, Barn, fick vi vårt rum, masken, där jag och Olle skulle sova kvar.
En sjuksköterska kom in och tog några fler blodprover och tog även en del odlingar som skulle skickas på labb, bland annat halsodling och blododling, för att se om det fanns några bakterier som orsakade detta.
Samtidigt fick Olle sin första dos av antibiotika, och syresättningen, blodtrycket och pulsen kontrollerades.
Dagen efter hängde jag och Olle inne på rummet, lekte med bilar, läste sagor, byggde med duplo och kollade på film mellan kontroller och medicinering i väntan på läkaren.
Vid lunch kom det in en läkare och en sjuksköterska, som tidigare varit in och tittat till Olle, för att se hur han mådde och hur det var med nacke/ huvud idag. Olles crp värde hade sjunkigt till 105, men var fortfarande för högt, och svullnaden hade gått ner något. Olle lekte och byggde tåg hela tiden dom var där, men var som väldigt skeptisk till alla människor som kom in och tittade på han, klämde på han, gav han medicin och tog prover, men denna läkaren var så fantastisk duktig! Han började samtalet mellan oss vuxna och lät Olle vänja sig vid att han var där, och pratade med honom om andra saker innan han började undersöka honom, och prata om att Olle var "sjuk" vilket bara skrämt honom tidigare, detta gjorde att det hela gick mycket smidigare för alla parter!
Olle var som sagt mycket piggare, hade svarat bra på att få antibiotika direkt i blodet och läkaren tyckte att om han fortsatte såhär skulle vi eventuellt kunna få åka hem och fortsätta med antibiotika där hemma i stället, framför allt för Olles skull, eftersom det enda han sa till läkaren när han frågade hur han mådde var " Bra, jag vill åka hem".
Så dom skulle överlägga och se om det fanns denna typen av antibiotika som vi skulle kunna ge hemma, samt se om vi skulle kunna få i honom den hemma, eftersom det var av stor vikt att han skulle fortsätta med medicinen.
Efter en timme kom samma sjuksköterska in och sa att vi kunde gå ned på apoteket och hämta ut receptet på ifall vi skulle få åka hem.
Så jag och Olle fick äntligen lämna rummet en snabbis och gick och hämtade medicinen.
(På apoteket hittade Olle blixtenplåster, och en Bamse tandborste som han skulle önska sig av tomten, haha, men eftersom vi kom fram till att han varit så duktig hela tiden på sjukhuset så han kunde få dom direkt! :)
De senaste dagarna har även Olle ätit och druckit relativt dåligt, och mamman började bli ganska så hungrig som inte heller ätit något sedan frukost/lunch dagen innan, så när Pär kom tillbaka in till oss på sjukhuset på em dagen efter, och hade med mat till oss så kan jag säga att det var välbehövlig för blodsockernivån började bli väl låg, 😉 så då åt både jag Pär och Olle inne på rummet tillsammans!
Vid 15.00 var det dags för Olles medicin igen, och eldprovet för att se om vi/han kunde få i sig pencillinet via munnen i stället för via nålen i armen, och om vi skulle kunna åka hem.
Dock blev det ett stort misslyckande och resulterade i både vomeringar, svikna förtroende och en ytterst förnärmad och ledsen liten pojke, två fruktansvärt uppgivna föräldrar och en väldigt proffsig sjuksköterska!
Dock var/är Olle väldigt tjurig och svårövertalad och vägrade ta medicin, och tyckte att det till och med skulle vara bättre att stanna kvar på sjukhuset, som han tidigare gråtit över att han inte fick åka hem och att han inte kunde bo där för att hans saker bodde på Hasselmon, så sjuksköterskan ville att vi skulle stanna kvar en natt till, men det ville inte vi, så läkaren tillkallades igen.
Han delade vår uppfattning om att Olle snabbare skulle piggna på sig i hemmamiljö och att han började bli så pass pigg så att han borde få vara hemma.
Så efter många om och men fick Olle även denna dosen direkt i blodet, för att inte göra någon mer affär av det hela, sen skickades vi hem med både flytande och pencillin i tablettform för att få i han hemma, och ha telefonkontakt dagen efter och tills hans bättrade sig.
Fick han inte i sig medicin eller inte blev bättre så skulle vi komma tillbaka, dessutom skulle han ringa med provsvaren på blod/halsodlingarna.
Så vi fick äntligen åka hem! JIPPI!
Så efter ett dygn på sjukhus, kom vi på kvällen hem på Hasselmon!!
Den kvällen gick det galant att få i han medicin, fadäsen innan på dagen till trots!
Så två gånger om dagen gäller det att vara lurig, uppfinningsrik och ha en rejäl dos tur, för ungen har ett sjätte sinne och är som en blodhund! Vet exakt när det är något på gång!
Vad det var för nått?
Ja, dom ver ju inte helt hundra, men domen än så länge är att dom tror att det är någon form av bakterie som satt sig i huden typ, och eftersom han var förkyld hamnade de i halsen/ vid örat!
Men eftersom han svarar så snabbt på antibiotikan så är dom ändå tveksamma till bakterieteorin, för de borde ta längre tid att bli bättre, så vi vet egentligen inte vad det faktiskt berodde på!
Men vid ett telefonsamtal med ovan nämnda läkare så sa han att så länge han svarar på medicin och blir bättre och piggare, och så länge inte odlingarna visar på något annat, så fortsätter vi med behandlingen och tar vi inga fler prover.
Men skulle han få feber eller ont igen så får vi åka in på barn för att fortsätta "felsökningen" , känns lite konstigt dock att sånt här bara kan ske!
Till veckan får vi svar på några prover, så som halsodling och blododling så får vi som sagt se om det visar något!
Så, Olle äter pencillin ett par gånger om dagen, lika spännande varje gång om han skall köpa det, vi har fått alternerat mellan flytande och att mosa tabletter och smyga ner i de han äter och dricker, och detta skall vi fortsätta med i 10 låååånga dagar!
Än så länge verkar det gå åt rätt håll och han känns snart som en ny unge. Febern är borta och svullnaden på halsen lika så. Nu börjar det bli roligt att leka och busa tillsammans med storasyster igen, och inte bara sitta och bygga med duplo och köra bilar. Enda gången man kan märka det på han är när han blir trött, då spänner han nacken och tippar den lite åt vänster för att "skydda" den eller nått, och dessa gånger märks det att han är väldigt rädd att man skall röra honom, alltså rädd för att det ska göra ont, än att det längre faktiskt GÖR ont på honom.
Så ja, det var de.
Vill bara säga att personalen på avd 108 är sjukt duktiga!
Och TACK till alla krya på hälsningar, alla styrkekramar och glada tillrop!
Det värmde/värmer! <3
En bild på den eviga väntan på "domen" på Akuten...
Här min modiga lilla kille inne på vårat rum masken i väntan på medicin och pappsen!
Huvva.. finns ju fasen inge värre än när barna blir sjuk :( Tur att han börjar bli bättre, hoppas det försvinner. Kram