En sliten grimma...
En sliten grimma hänger i ett stall.
En blanknött sadel ligger på en pall.
Frågar du varför jag tårar bär
blir mitt svar: Min ponny borta är...
Min ponny nu nått slutet av sin färd.
Hans hovtramp ekar i en annan värld.
Han på klöverängar går på vall,
jag är ensam i mitt tomma stall.
Idag lämnade denna fina lilla fjordingen oss!
En av mina första kärlekar har gått ur tiden och in i minnet!
Bara i vår familj har denna fina hästen burit på 3 generationer.
Många är de barn och människor som du troget burit på din rygg, gett värme och tröst, samt gett många fina häst-minnen genom ditt långa liv.
TACK finaste lilla Pila för alla fina turer, all värme, all tröst och ALLT du gett!
Nu betar du på Trapalandas evigt gröna ängar!
TACK för all finaste du! 
"Snart ska jag resa…
Jag ska resa nu, gråt inte
Jag vet att du är ledsen, luta dig mot min varma hals,
jag lovar att stå alldeles stilla
Jag ska inte åka riktigt än, ännu en stund finns jag kvar hos dig
Du kramar och smeker mig, du säger att jag måste bli hel igen, förstår du inte jag orkar inte mer, jag längtar efter att få sluta ögonen och sova
Nu kommer bilen som ska hämta mig
Jag är inte rädd, så gråt inte du heller
Jag försvinner inte, jag reser bara bort
Nej jag vet inte vad landet heter och du kan inte följa med
Jag vet att jag får vila i daggvått gräs på klöver vita ängar
Så gråt inte är du snäll, men när du känner vinden, den mjuka ömma vind, den som över stigarna i skogen blåser där jag bar dig på min trygga rygg
Då ska du känna det som en hälsning lång bortifrån
En sammetsmjuk smekning från en varm och len mule mot din kind.."
Finaste Pila ♥